Brollopsfotografen
I Brollopsfotografen anvander sig Ulf Malmros av sin trogna skara svenska skadespelare sa som Tuva Nuvotny, Kjell Bergqvist och Michael Nyquist. Malmros som tidigare gjort en av mina favorit serier i Svt "Sally" har aven gjort "Den basta sommaren" och "Smala Sussie". I filmen foljer Malmros sin roda trad genom att lata en kuf mota sin totala kontrast i en ny miljo dar personen i "passar in". I Brollopsfotografen tar han varmlanningen Robin, som bor hemma hos sina foraldrar, jobbar pa stadens "bruk" och som ar allmant slapp, och flyttar honom till overklassen i Stockholm dar han ska agera brollopsfotograf pa ett brollop. Det ar domt att misslyckas, men Robin blir kar i rikemands dottern Astrid (Nuvotny) och de startar en relation, men fragan ar vad som ar viktigast for Robin, karleken till Astrid eller att satsa pa en karriar som fotograf och forneka sin bakgrund?....
Hela filmen ar en blandning av feelgood och lite upplaxning/allvar, och det blir valdigt klart ofta hur Malmros valjer att se ner pa overklassen som en slags inavlat och korkat segment i vart samhalle. Samtidigt gar han valdigt hart at de manniskor som inte skyr nagra medel for att hamna i overklassen, dar de anda inte passar in. Han gor det med glimten i ogat och gor mycket sa overdrivet att det inte blir for seriost. Fortfarande ar det karlek, bakgrund, liv och dod som spelar in vilket gor det mer hallbart att titta pa och faktiskt ger eftertanke. Malmros har ett oga for detaljer och vissa saker som hander i bakgrunden blir inte offentligt, men for den med skarpt oga finns det valdigt roliga saker i bakgrunden.
Jag maste saga att jag var positivt overaskad av denna film da jag brukar vara relativt skeptisk till svensk humor. Det brukar oftast bli antingen kiss och bajs, parodier eller rakt av lojligt. Malmros gor det inte alldelles for latt, inte heller gor han det for snuttigt och gulligt utan en rak och konkret film dar man till viss grans kanner igen sig pa manga plan. Jag skulle inte vilja pasta att det ar skadespeleriet som gor filmen utan snarare manuset som ar valdigt valskrivet och interessant. Jag personligen gillar nar komedier inte blir for svart och vitt utan att det finns ett tvivel pa vad man egentligen tror och hoppas ska handa, och det tycker jag Malmros lyckats valdigt bra med i denna film.
Rekomendationer:
Man behover inte direkt vara hjarnkirurg for att forsta filmen men man kan inte heller forvanta sig en sorts Jalla Jalla eller Kopps film dar man inte far tanka ett dugg sjalv utan bara far allting serverat. Inte sa att de filmerna ar daliga, men det ar definitivt mer allvarsamt och mer samhallskritiskt. Sen sjalvklart beror det pa vem som tittar for att se emellan raderna.... Jag tror att den som gillar liiiiiiite smartare komedier kommer tycka att detta ar en rolig film, inte nagot extremt, men for att vara svenskt ar det absolut sevart!
Om du gillar Brollopsfotografen gillar du aven:
Smala Sussie
Manana
Den Basta Sommaren
Popularmusik fran Vittula
Klassfesten
Hela filmen ar en blandning av feelgood och lite upplaxning/allvar, och det blir valdigt klart ofta hur Malmros valjer att se ner pa overklassen som en slags inavlat och korkat segment i vart samhalle. Samtidigt gar han valdigt hart at de manniskor som inte skyr nagra medel for att hamna i overklassen, dar de anda inte passar in. Han gor det med glimten i ogat och gor mycket sa overdrivet att det inte blir for seriost. Fortfarande ar det karlek, bakgrund, liv och dod som spelar in vilket gor det mer hallbart att titta pa och faktiskt ger eftertanke. Malmros har ett oga for detaljer och vissa saker som hander i bakgrunden blir inte offentligt, men for den med skarpt oga finns det valdigt roliga saker i bakgrunden.
Jag maste saga att jag var positivt overaskad av denna film da jag brukar vara relativt skeptisk till svensk humor. Det brukar oftast bli antingen kiss och bajs, parodier eller rakt av lojligt. Malmros gor det inte alldelles for latt, inte heller gor han det for snuttigt och gulligt utan en rak och konkret film dar man till viss grans kanner igen sig pa manga plan. Jag skulle inte vilja pasta att det ar skadespeleriet som gor filmen utan snarare manuset som ar valdigt valskrivet och interessant. Jag personligen gillar nar komedier inte blir for svart och vitt utan att det finns ett tvivel pa vad man egentligen tror och hoppas ska handa, och det tycker jag Malmros lyckats valdigt bra med i denna film.
Rekomendationer:
Man behover inte direkt vara hjarnkirurg for att forsta filmen men man kan inte heller forvanta sig en sorts Jalla Jalla eller Kopps film dar man inte far tanka ett dugg sjalv utan bara far allting serverat. Inte sa att de filmerna ar daliga, men det ar definitivt mer allvarsamt och mer samhallskritiskt. Sen sjalvklart beror det pa vem som tittar for att se emellan raderna.... Jag tror att den som gillar liiiiiiite smartare komedier kommer tycka att detta ar en rolig film, inte nagot extremt, men for att vara svenskt ar det absolut sevart!
Om du gillar Brollopsfotografen gillar du aven:
Smala Sussie
Manana
Den Basta Sommaren
Popularmusik fran Vittula
Klassfesten
Precious: Based on the Novel Push by Sapphire
Precious : Based on the Novel Push by Sapphire ar utan tvekan en av de morkaste och sorgligaste filmerna jag sett, nagonsin. Aven om filmen egentligen visar prov pa bade gladje och vanskap sa ar det det morka och hemska som ar overhangande och det som ar kvar i minnet ett bra tag efter att eftertexterna borjar rulla. Samtidigt om historien i sig ar valdigt frustrerande och jobbig sa gor aven alla skadespelare ett extremt bra jobb. Framforallt Gabourey Sidibe (Precious) och Mo'Nique (Precious Mamma, Mary) ett fantastiskt jobb som ledde till Oscar nomineringar och i Mo'Niques fall aven till vinsten.
Claireece "Precious" Jones ar ingen "vanlig" 16 aring, varken pa utsidan eller insidan. Hon ar overviktig, analfabet och tystlaten, och bakom stangda dorrar sa blir hon valdtagen av sin pappa, och misshandlad psykiskt saval som fysiskt av sin mamma. Pappans overgrepp har gjort mamman avundsjuk och arg och gjort Precious gravid. Nar vi moter Precious ar gravid med sitt andra barn (hennes forsta barn ar Down Syndrom flickan Mongo, kort for Mongoloid) och blir darmed religerad fran Junior High School i Harlem, New York. Rektorn fran skolan hjalper henne dock med att hitta en alternativ skola for religerade studenter. Val dar kanner sig Precious mer och mer som en synlig person och hon skaffar for forsta gangen vanner och kanner sig sedd och hord. Men lyckan varar inte lange, och nar allting ser ut att borja bli battre, sa kommer annu ett bakslag som forvarrar situationen annu mer....
Jag skulle vilja pasta att Precious ar en av de absolut basta detta aret, med tanke pa historia och skadespelar ensemble. Jag kanske ar en sucker for Independent Verklighetstrogen Tragedi, men detta ar en film som jag nog tycker slar valdigt mycket. Regissoren Lee Daniels (som aven gjort Monster's Ball) har lyckats med konsten att binda ihop och gora en sa brutal historia human, utan att for den sakens skull verka vara overdriven. Som askadare tror man hela tiden att det ar den verkliga historien man ser, och inte ett skadespel. Och det finns inte nog med goda ord att saga om Sidibe (som garanterat var mer vard en Oscar and Sandra Bullock) och Mo'Nique.
Rekomendationer:
Filmen ar garanterat inte for den som har svart for film som hugger rakt in i hjartat, och sen bara trycker langre och langre in och vrider om tills det t.o.m ar svart for den mest harda manniskan att titta. Det ar oftast inte fysisk brutalitet men snarare hur Daniels lyckats fa ut det psykiska, fran Novellen. Det ar dialog och skadespeleri man tittar pa och foljer, inte effekter eller action. Om man gillar independent film sa ar detta helt klart en film man verkligen borde se.
Om du gillar dessa gillar du Precious : Based on the Novel Push by Sapphire.
An American Crime
Virgin Suicides
Changeling
Reservation Road
Pojken som kallades det (finns inte pa film men som bok)
Claireece "Precious" Jones ar ingen "vanlig" 16 aring, varken pa utsidan eller insidan. Hon ar overviktig, analfabet och tystlaten, och bakom stangda dorrar sa blir hon valdtagen av sin pappa, och misshandlad psykiskt saval som fysiskt av sin mamma. Pappans overgrepp har gjort mamman avundsjuk och arg och gjort Precious gravid. Nar vi moter Precious ar gravid med sitt andra barn (hennes forsta barn ar Down Syndrom flickan Mongo, kort for Mongoloid) och blir darmed religerad fran Junior High School i Harlem, New York. Rektorn fran skolan hjalper henne dock med att hitta en alternativ skola for religerade studenter. Val dar kanner sig Precious mer och mer som en synlig person och hon skaffar for forsta gangen vanner och kanner sig sedd och hord. Men lyckan varar inte lange, och nar allting ser ut att borja bli battre, sa kommer annu ett bakslag som forvarrar situationen annu mer....
Jag skulle vilja pasta att Precious ar en av de absolut basta detta aret, med tanke pa historia och skadespelar ensemble. Jag kanske ar en sucker for Independent Verklighetstrogen Tragedi, men detta ar en film som jag nog tycker slar valdigt mycket. Regissoren Lee Daniels (som aven gjort Monster's Ball) har lyckats med konsten att binda ihop och gora en sa brutal historia human, utan att for den sakens skull verka vara overdriven. Som askadare tror man hela tiden att det ar den verkliga historien man ser, och inte ett skadespel. Och det finns inte nog med goda ord att saga om Sidibe (som garanterat var mer vard en Oscar and Sandra Bullock) och Mo'Nique.
Rekomendationer:
Filmen ar garanterat inte for den som har svart for film som hugger rakt in i hjartat, och sen bara trycker langre och langre in och vrider om tills det t.o.m ar svart for den mest harda manniskan att titta. Det ar oftast inte fysisk brutalitet men snarare hur Daniels lyckats fa ut det psykiska, fran Novellen. Det ar dialog och skadespeleri man tittar pa och foljer, inte effekter eller action. Om man gillar independent film sa ar detta helt klart en film man verkligen borde se.
Om du gillar dessa gillar du Precious : Based on the Novel Push by Sapphire.
An American Crime
Virgin Suicides
Changeling
Reservation Road
Pojken som kallades det (finns inte pa film men som bok)
The Usual Suspects
Med The Usual Suspects skapade Bryan Singer en handling som man tidigare inte sett inom genren Kriminal Thrillers. Man tror att man far folja med pa en story dar korten laggs upp pa bordet efter hands och man far folja vad som framstalls vara det raka och enkla spar, som saval polis och tittare ar vaggade till att tro. Kevin Spacey gor rollen som krymplingen Roger"Verbal" Kint (en roll Spacey vann Oscar for som bast manliga biroll), en brottsling som ar kand for att vara hjarnan bakom en rad brott utforda av en grupp pa fem grova brottslingar. Bilden av dessa fem under en utpekning hos polisen ar den mest kanda ur filmen, men ar bara starten pa vad som senare ska bli en bergochdalbana av logner och historier, med en och annan relativt uppenbara overaskningar.
Nar filmen startar sa hamtas de fem okanda brottslingarna upp i deras dagliga, men olika, hemmamiljoer. De fors till polisstationen dar de radas upp for en utpekning. Men vad polisen inte vet om ar att de gjort det stora misstaget att istallet for att skapa radsla ibland dem, sa har de sammankopplat polisernas egna stora mardrom.
Historien berattas ur Kint (Spaceys) version av vad som hande fran uppstallningen fram till det attentat som gjort att de ovriga medlemmarna ur den brottsliga kvintetten numera ar doda/forsvunna. Hela tiden dras vi mellan historien som Kint berattar och rummet dar han blir forhord. Historien Kint berattar andras lite hela tiden efter patryckningar av polisen, men nar Kint lagt fram hela sitt vittnesmal ar det fortfarande saker som inte stammer....
Historien(som aven den gav filmen en Oscar) kanns i princip hela filmen relativt rak och enkel och det ar inte forran efter ett bra tag som man inser att historien ar den Kint berattar for poliserna och inte de faktiskta handelserna. Spacey gor, enligt min mening som vanligt, ett grymt bra skadespelar jobb och det ar nastan lite obehagligt hur han gang pa gang lyckas med att gora rollen som en "lugn" galning pa sa olika satt. Aven om jag gillade hur han skotte sig i Seven, sa ar detta helt klart det basta jag sett hitintills. Forrutom skadespelande och manus sa tycker jag aven att klippning och cinematografi ska ha en extra applad och mina favorit scener ar helt klart dem dar alla fem karaktarer ar i bild samtidigt, vilka ar gjord med total precision och eftertanke.
Rekomendationer:
Singer har pa nagot intressant satt lyckats gora en film saval invecklad som simpel. Jag skulle vilja pasta att filmen egentligen inte kraver direkt hjarna for att uppskatta, men om man vill ha lite hjarngymnastik sa finns det utrymme. Om man letar efter underhallning och en bra film sa ar The Usual Suspects absolut ett bra val och jag skulle nog vilja pasta att The Usual Suspects lyckats med samma sak som saval The Shawshank Redemption och The Dark Knight gjort, vilket ar att gora en film popular saval bland filmalskare och kritiker som hos den "allmanna publiken".
Om du gillar dessa ska du se The Usual Suspects:
Seven
Swordfish
The Sixth Sense
Fight Club
The Prestige
Nar filmen startar sa hamtas de fem okanda brottslingarna upp i deras dagliga, men olika, hemmamiljoer. De fors till polisstationen dar de radas upp for en utpekning. Men vad polisen inte vet om ar att de gjort det stora misstaget att istallet for att skapa radsla ibland dem, sa har de sammankopplat polisernas egna stora mardrom.
Historien berattas ur Kint (Spaceys) version av vad som hande fran uppstallningen fram till det attentat som gjort att de ovriga medlemmarna ur den brottsliga kvintetten numera ar doda/forsvunna. Hela tiden dras vi mellan historien som Kint berattar och rummet dar han blir forhord. Historien Kint berattar andras lite hela tiden efter patryckningar av polisen, men nar Kint lagt fram hela sitt vittnesmal ar det fortfarande saker som inte stammer....
Historien(som aven den gav filmen en Oscar) kanns i princip hela filmen relativt rak och enkel och det ar inte forran efter ett bra tag som man inser att historien ar den Kint berattar for poliserna och inte de faktiskta handelserna. Spacey gor, enligt min mening som vanligt, ett grymt bra skadespelar jobb och det ar nastan lite obehagligt hur han gang pa gang lyckas med att gora rollen som en "lugn" galning pa sa olika satt. Aven om jag gillade hur han skotte sig i Seven, sa ar detta helt klart det basta jag sett hitintills. Forrutom skadespelande och manus sa tycker jag aven att klippning och cinematografi ska ha en extra applad och mina favorit scener ar helt klart dem dar alla fem karaktarer ar i bild samtidigt, vilka ar gjord med total precision och eftertanke.
Rekomendationer:
Singer har pa nagot intressant satt lyckats gora en film saval invecklad som simpel. Jag skulle vilja pasta att filmen egentligen inte kraver direkt hjarna for att uppskatta, men om man vill ha lite hjarngymnastik sa finns det utrymme. Om man letar efter underhallning och en bra film sa ar The Usual Suspects absolut ett bra val och jag skulle nog vilja pasta att The Usual Suspects lyckats med samma sak som saval The Shawshank Redemption och The Dark Knight gjort, vilket ar att gora en film popular saval bland filmalskare och kritiker som hos den "allmanna publiken".
Om du gillar dessa ska du se The Usual Suspects:
Seven
Swordfish
The Sixth Sense
Fight Club
The Prestige
Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu cang long)
Crouching Tiger, Hidden Dragon (Wo hu cang long) ar en av de fa filmer som inte har engleska som orginalsprak och som slagit igenom pa Oscargalan. filmen vann 4 priser och fick en massa nomineringar, 10 alltsomallt. Man skulle nog aven kunna pasta att Crouching Tiger, Hidden Dragon var droppen som fick bagaren att trilla over och som gjorde asiatiska "martial arts filmer" kanda for en bredare publik. Eftersom jag tycker om larljungarna till Crouching sa forvantade jag mig en hel del nar jag satte mig och tittade. Skulle val nog inte saga att den fatt ofotjant bra kritik, men jag blev inte lika imponerad som jag trodde jag skulle bli.
Filmen utspelar sig till storsta del i Kina, Beijing, dit en medelalders kvinna aker med varor at nagon hogt uppsatt person. Det ar ett fint samspel mellan de olika karaktarerna och man anar lite lomskheter redan i borjan av filmen. Nar ett svard blir stulet sa borjar filmen mer och mer likna en deckare. Typ en Beck eller Wallander fast med roliga fighter och flygande ninjor. Sjalvklart ska man inte glomma att det ar gjort pa ett kinesiskt vis och darfor ar det massa ritualer och annat, enligt mig, facinerande som blandas med svard och knytnavar.
Jag tycker filmen var valdigt bra men den ar fortfarande valdigt nichad till personer som gillar denna typ av filmer. Man maste forsta att det AR flygande kineser och att de KAN gora punkttryckare och annat som enligt "vanliga" filmtittare skulle kannas overdrivet och overkligt i en annan valdiigt verklig miljo och dialog. Jag tycker det ar riktigt grymt hur man kan blanda kultur med fight pa det sattet som Ang Lee har gjort. Och att nar man sedan tanker pa att Lee gjort Brokeback Mountain och senast Taking Woodstock gor en bara mer imponerad.
Rekomendationer:
Helt klart vard att se om man vill ha en upplevelse som inte bara innefattar vanligt Hollywood action eller drama. Men det ar relativt onsanolikt och pa nagot satt vackert nar karaktarerna flyger och taler orimligt mycket slag. Den kanns relativt enkel for nagon som vill se den har typen av filmer, och jag tycker det ar en bra startfilm for att se om man gillar det eller inte.
Om du gillar dessa ska du aven se Crouching Tiger, Hidden Dragon :
Curse of the golden flower
Kill Bill 1 & 2
Hero
Filmen utspelar sig till storsta del i Kina, Beijing, dit en medelalders kvinna aker med varor at nagon hogt uppsatt person. Det ar ett fint samspel mellan de olika karaktarerna och man anar lite lomskheter redan i borjan av filmen. Nar ett svard blir stulet sa borjar filmen mer och mer likna en deckare. Typ en Beck eller Wallander fast med roliga fighter och flygande ninjor. Sjalvklart ska man inte glomma att det ar gjort pa ett kinesiskt vis och darfor ar det massa ritualer och annat, enligt mig, facinerande som blandas med svard och knytnavar.
Jag tycker filmen var valdigt bra men den ar fortfarande valdigt nichad till personer som gillar denna typ av filmer. Man maste forsta att det AR flygande kineser och att de KAN gora punkttryckare och annat som enligt "vanliga" filmtittare skulle kannas overdrivet och overkligt i en annan valdiigt verklig miljo och dialog. Jag tycker det ar riktigt grymt hur man kan blanda kultur med fight pa det sattet som Ang Lee har gjort. Och att nar man sedan tanker pa att Lee gjort Brokeback Mountain och senast Taking Woodstock gor en bara mer imponerad.
Rekomendationer:
Helt klart vard att se om man vill ha en upplevelse som inte bara innefattar vanligt Hollywood action eller drama. Men det ar relativt onsanolikt och pa nagot satt vackert nar karaktarerna flyger och taler orimligt mycket slag. Den kanns relativt enkel for nagon som vill se den har typen av filmer, och jag tycker det ar en bra startfilm for att se om man gillar det eller inte.
Om du gillar dessa ska du aven se Crouching Tiger, Hidden Dragon :
Curse of the golden flower
Kill Bill 1 & 2
Hero
Cidade de Deus (City of God)
Cidade de Deus ar en battre och brutalare variant av "Slumdog Millionaire", minus sang, forskoning och gulligull. Filmen ar aven en baserad pa en verklig historia vilket gor att man tar den till sig mer an Slumdog Millionarie.
Filmen skilldrar slummen i Cidade de Deus utanfor Rio i Brasilian. Vi far folja hur ett antal pojkar som vaxt upp och lever i staden dit alla utan pengar skickas av den brasilianska staten. Vald, mord och valdtakter ar en vardag och hierarkin ar viktigare an nagot annat bland pojkarna. Storyn andras hela tiden ur olika personers synvinkel och ju langre filmen gar dessto mer valdsamt och brutalt blir det. Utan en aning om vad som ska handa harnast sa sitter man som fastklistrad och man slutar aldrig forvanas hur spannande regissoren Fernando Meirelles kan gora det.
Storyn involverar framst tva pojkar som vaxer upp och blir unga man, Rocket och Lil Ze. Som unga spelar de fotboll pa samma fotbollsplan, men darefter valjer de totalt olika vagar i livet dar Lil Ze slutar som en hansynslos och maktgalen Drogkung, medans Rocket valjer att ga i skolan och soker alla mojlig vagar for att komma narmare sitt dromyrke, fotograf. Deras vagar korsas och kantas av olika anledningar och egentligen forstar man inte relationen dem emellan ordentligt forran man sett hela filmen som bjuder pa overaskningar och ljuspunkter i nastan varje "kapitel" som elegant presenteras med en liten vit mening, nastan osynlig om man inte ar uppmarksam.
Vad jag tyckte absolut bast om med Cidade de Deus var hur man lyckats gora en film som ar sa brutal och mork till en fantastiskt fin och fargglad film. Man ar mellan hopp och fortvivlan hela tiden, och man blir tyvarr besviken nastan varje gang. Inte pa regissoren, kamermannen eller storyn, men man hoppas verkligen pa det basta for karraktarerna, vilket ar nagot av det andra som gor filmen sa masterlig. Kamera rorelserna och vinklarna skulle jag nog vilja pasta ar nagot av det basta jag sett nagonsin och hur all klippning, musik, dialog och skadespeleri bara flyter ihop gor filmen nastan dokumentartrolig.
Rekommendationer:
Alla som uppskattar nagonting annat an Hollywood blockbusters, alla som ar intresserade av film, gillar nagot annorlunda och framforallt tycker att det ar okej en film som inte ar pa engelska ska definitivt se denna film.
Regissoren har efter Cidade de Deus aven gjort Tropa de Elite som jag sjalv inte sett man som jag hort ska vara lite samre men anda haller klass.
Filmen ar inte for nagon som inte klarar av brutalt vald, for filmen gar i princip ut pa brutalt vald.
Om du gillar dessa ska du se Cidade de Deus:
Slumdog Millionarie (aven om den ar tontigare sa ar det en skildring av slummen, och ghettot)
Goodfellas, Gomorrah eller Gudfadern (tank dock pa att filmen ar INTE italiensk, och utan familjefejder)
Blood Diamond (droger och vald i liknande form)
Filmen skilldrar slummen i Cidade de Deus utanfor Rio i Brasilian. Vi far folja hur ett antal pojkar som vaxt upp och lever i staden dit alla utan pengar skickas av den brasilianska staten. Vald, mord och valdtakter ar en vardag och hierarkin ar viktigare an nagot annat bland pojkarna. Storyn andras hela tiden ur olika personers synvinkel och ju langre filmen gar dessto mer valdsamt och brutalt blir det. Utan en aning om vad som ska handa harnast sa sitter man som fastklistrad och man slutar aldrig forvanas hur spannande regissoren Fernando Meirelles kan gora det.
Storyn involverar framst tva pojkar som vaxer upp och blir unga man, Rocket och Lil Ze. Som unga spelar de fotboll pa samma fotbollsplan, men darefter valjer de totalt olika vagar i livet dar Lil Ze slutar som en hansynslos och maktgalen Drogkung, medans Rocket valjer att ga i skolan och soker alla mojlig vagar for att komma narmare sitt dromyrke, fotograf. Deras vagar korsas och kantas av olika anledningar och egentligen forstar man inte relationen dem emellan ordentligt forran man sett hela filmen som bjuder pa overaskningar och ljuspunkter i nastan varje "kapitel" som elegant presenteras med en liten vit mening, nastan osynlig om man inte ar uppmarksam.
Vad jag tyckte absolut bast om med Cidade de Deus var hur man lyckats gora en film som ar sa brutal och mork till en fantastiskt fin och fargglad film. Man ar mellan hopp och fortvivlan hela tiden, och man blir tyvarr besviken nastan varje gang. Inte pa regissoren, kamermannen eller storyn, men man hoppas verkligen pa det basta for karraktarerna, vilket ar nagot av det andra som gor filmen sa masterlig. Kamera rorelserna och vinklarna skulle jag nog vilja pasta ar nagot av det basta jag sett nagonsin och hur all klippning, musik, dialog och skadespeleri bara flyter ihop gor filmen nastan dokumentartrolig.
Rekommendationer:
Alla som uppskattar nagonting annat an Hollywood blockbusters, alla som ar intresserade av film, gillar nagot annorlunda och framforallt tycker att det ar okej en film som inte ar pa engelska ska definitivt se denna film.
Regissoren har efter Cidade de Deus aven gjort Tropa de Elite som jag sjalv inte sett man som jag hort ska vara lite samre men anda haller klass.
Filmen ar inte for nagon som inte klarar av brutalt vald, for filmen gar i princip ut pa brutalt vald.
Om du gillar dessa ska du se Cidade de Deus:
Slumdog Millionarie (aven om den ar tontigare sa ar det en skildring av slummen, och ghettot)
Goodfellas, Gomorrah eller Gudfadern (tank dock pa att filmen ar INTE italiensk, och utan familjefejder)
Blood Diamond (droger och vald i liknande form)
