Cidade de Deus (City of God)
Cidade de Deus ar en battre och brutalare variant av "Slumdog Millionaire", minus sang, forskoning och gulligull. Filmen ar aven en baserad pa en verklig historia vilket gor att man tar den till sig mer an Slumdog Millionarie.
Filmen skilldrar slummen i Cidade de Deus utanfor Rio i Brasilian. Vi far folja hur ett antal pojkar som vaxt upp och lever i staden dit alla utan pengar skickas av den brasilianska staten. Vald, mord och valdtakter ar en vardag och hierarkin ar viktigare an nagot annat bland pojkarna. Storyn andras hela tiden ur olika personers synvinkel och ju langre filmen gar dessto mer valdsamt och brutalt blir det. Utan en aning om vad som ska handa harnast sa sitter man som fastklistrad och man slutar aldrig forvanas hur spannande regissoren Fernando Meirelles kan gora det.
Storyn involverar framst tva pojkar som vaxer upp och blir unga man, Rocket och Lil Ze. Som unga spelar de fotboll pa samma fotbollsplan, men darefter valjer de totalt olika vagar i livet dar Lil Ze slutar som en hansynslos och maktgalen Drogkung, medans Rocket valjer att ga i skolan och soker alla mojlig vagar for att komma narmare sitt dromyrke, fotograf. Deras vagar korsas och kantas av olika anledningar och egentligen forstar man inte relationen dem emellan ordentligt forran man sett hela filmen som bjuder pa overaskningar och ljuspunkter i nastan varje "kapitel" som elegant presenteras med en liten vit mening, nastan osynlig om man inte ar uppmarksam.
Vad jag tyckte absolut bast om med Cidade de Deus var hur man lyckats gora en film som ar sa brutal och mork till en fantastiskt fin och fargglad film. Man ar mellan hopp och fortvivlan hela tiden, och man blir tyvarr besviken nastan varje gang. Inte pa regissoren, kamermannen eller storyn, men man hoppas verkligen pa det basta for karraktarerna, vilket ar nagot av det andra som gor filmen sa masterlig. Kamera rorelserna och vinklarna skulle jag nog vilja pasta ar nagot av det basta jag sett nagonsin och hur all klippning, musik, dialog och skadespeleri bara flyter ihop gor filmen nastan dokumentartrolig.
Rekommendationer:
Alla som uppskattar nagonting annat an Hollywood blockbusters, alla som ar intresserade av film, gillar nagot annorlunda och framforallt tycker att det ar okej en film som inte ar pa engelska ska definitivt se denna film.
Regissoren har efter Cidade de Deus aven gjort Tropa de Elite som jag sjalv inte sett man som jag hort ska vara lite samre men anda haller klass.
Filmen ar inte for nagon som inte klarar av brutalt vald, for filmen gar i princip ut pa brutalt vald.
Om du gillar dessa ska du se Cidade de Deus:
Slumdog Millionarie (aven om den ar tontigare sa ar det en skildring av slummen, och ghettot)
Goodfellas, Gomorrah eller Gudfadern (tank dock pa att filmen ar INTE italiensk, och utan familjefejder)
Blood Diamond (droger och vald i liknande form)
Filmen skilldrar slummen i Cidade de Deus utanfor Rio i Brasilian. Vi far folja hur ett antal pojkar som vaxt upp och lever i staden dit alla utan pengar skickas av den brasilianska staten. Vald, mord och valdtakter ar en vardag och hierarkin ar viktigare an nagot annat bland pojkarna. Storyn andras hela tiden ur olika personers synvinkel och ju langre filmen gar dessto mer valdsamt och brutalt blir det. Utan en aning om vad som ska handa harnast sa sitter man som fastklistrad och man slutar aldrig forvanas hur spannande regissoren Fernando Meirelles kan gora det.
Storyn involverar framst tva pojkar som vaxer upp och blir unga man, Rocket och Lil Ze. Som unga spelar de fotboll pa samma fotbollsplan, men darefter valjer de totalt olika vagar i livet dar Lil Ze slutar som en hansynslos och maktgalen Drogkung, medans Rocket valjer att ga i skolan och soker alla mojlig vagar for att komma narmare sitt dromyrke, fotograf. Deras vagar korsas och kantas av olika anledningar och egentligen forstar man inte relationen dem emellan ordentligt forran man sett hela filmen som bjuder pa overaskningar och ljuspunkter i nastan varje "kapitel" som elegant presenteras med en liten vit mening, nastan osynlig om man inte ar uppmarksam.
Vad jag tyckte absolut bast om med Cidade de Deus var hur man lyckats gora en film som ar sa brutal och mork till en fantastiskt fin och fargglad film. Man ar mellan hopp och fortvivlan hela tiden, och man blir tyvarr besviken nastan varje gang. Inte pa regissoren, kamermannen eller storyn, men man hoppas verkligen pa det basta for karraktarerna, vilket ar nagot av det andra som gor filmen sa masterlig. Kamera rorelserna och vinklarna skulle jag nog vilja pasta ar nagot av det basta jag sett nagonsin och hur all klippning, musik, dialog och skadespeleri bara flyter ihop gor filmen nastan dokumentartrolig.
Rekommendationer:
Alla som uppskattar nagonting annat an Hollywood blockbusters, alla som ar intresserade av film, gillar nagot annorlunda och framforallt tycker att det ar okej en film som inte ar pa engelska ska definitivt se denna film.
Regissoren har efter Cidade de Deus aven gjort Tropa de Elite som jag sjalv inte sett man som jag hort ska vara lite samre men anda haller klass.
Filmen ar inte for nagon som inte klarar av brutalt vald, for filmen gar i princip ut pa brutalt vald.
Om du gillar dessa ska du se Cidade de Deus:
Slumdog Millionarie (aven om den ar tontigare sa ar det en skildring av slummen, och ghettot)
Goodfellas, Gomorrah eller Gudfadern (tank dock pa att filmen ar INTE italiensk, och utan familjefejder)
Blood Diamond (droger och vald i liknande form)
Kommentarer
Trackback
